Nu förstår jag inte längre. Herr Björklund är i farten igen och det är bra tycker jag att han är engagerad i skolan och dess frågor. Men vissa saker får jag inte ihop. Jag läser till grundlärare med inriktning på fritidshem och dessutom skall jag bli lärare i bild. Nu står det i den här artikeln "att undervisningsmetoderna ändras till mer lärarledd undervisning." Det är inte det sättet som vi lär oss att lära ut på alls. Det är inte en självklarhet att all undervisning skall vara lärarledd. Nu vet jag inte hur de som läser till ämneslärare får lära sig, men jag som läser grundlärare och får lära mig att lära ut och vara ett stöd i barnens inlärning i svenska, matematik och andra ämnen, har inte blivit lärd denna syn att lära ut. Det är en syn som mest talas om som förlegad. 

Man kanske tycker att ja, jag utbildar mig mot fritidshemmet så det är klart att jag inte får den insikten att det skall vara lärarlett. Men man skall inte låta sig luras av ordet fritidshem. Det är där vi lär oss om den sociala biten oftast. Det är även där många saker lärs ut, vi lärare måste bara vara där och vara utbildade så vi kan ta fasta och uppmärksamma dessa lärdomar för barnen. Dessutom skall jag ju faktiskt bli en riktig lärare om man nu skall säga det så, bildlärare. Och det är minst lika viktigt som en lärare i svenska, engelska eller matematik. Dessutom får jag nu en kompetens att kunna influera alla dessa ämnen i bilden. Då kan man lära medan man gör vilket inom många områden, exempelvis pragmatismen, sägs vara ett ypperligt sätt att lära för många.

Idag har jag lärt mig en sak på riktigt. Jag kan faktiskt bestämma över mig och mitt liv, sakerna i det. Saker som stjäl min energi, det behöver jag inte låta deltaga. Jag behöver inte bestämma allt nu heller, och om jag skulle vilja bestämma något kan jag ändra mig sen. Det är okej. Med den här insikten plus att jag inte längre har så farligt ont i mitt knä vilket har gjort att jag kan gå har gett mig en sån känsla av frihet! Jag kan inte beskriva den. Det känns som att jag kan ta över världen. Men jag vet att jag inte får glömma av att ta en kopp te och andas med. Eller som nu, ligga och mysa med katterna i sängen. Här har vi en trött en:

Kram.

I Uppdrag granskning som sändes idag ifrågasatte de barnfattigdomen i Sverige och det blev självklart ett himla rabalder. Då kom den här fina artikeln ut: 

http://www.aftonbladet.se/kultur/article16082530.ab

Jag blev främst upprörd över kommentatorfältet där människor tycker att de som inte har pengar, de fattiga, ska styras. De ska alltså inte få känna sig som 'vanliga människor' för de har inte råd med det. De måste prioritera. Jag är van vid att behöva prioritera, men ibland måste man få vara en människa med. De som uttalar sig, jag undrar hur de lever, lever de där nere på gränsen till att inte ha hem, mat, trygghet? Vad hände med jämställdheten? 

Jag sökte mig sedan vidare till den här artikeln:

http://www.expressen.se/kvp/lutande-bankar-pa-malmo-central-har-skapat-kritikstorm/

Vad är det för samhälle som vi har skapat oss själva där vi är så fokuserade på att de som inte har något hem inte ska få nyttja de allmänna platserna, bänkarna, för annat än att sitta, så att vi glömmer bort alla andra i samhället? De med rörelsehinder, våra barn, ja, vi till och med struntar i om det ens är skönt att sitta på detta don, så länge ingen passar på att sova där när det är tom! För det är det som är det viktigaste! Eller har jag missuppfattat allt...?

Insåg idag när jag satt på bussen till skolan runt åtta-tiden att jag blivit en av morgonmänniskorna! Då kanske ni undrar vad en morgonmänniska är? Man skulle kunna tro att det är någon som är pigg och glad och går upp två timmar innan den ska iväg och äter frukost och gör sig i ordning, men NEJ! En morgonmänniska i kollektivtrafiken är någon som sitter och är halvt förstörd, knappt kan öppna ögonen, vet inte riktigt var den befinner sig förutom att det är på någon sorts fordon som är på väg till en plats för antingen byte eller slutdestination. Jag brukade se dessa människor när jag åkte hem från mitt nattjobb för ett par år sedan och jag stod alltid och hånade dem i mitt huvud och tänkte att "jag kommer aldrig bli som dem, så miserabla små stackare"... Så satt jag där på bussen i morse och insåg, sakta men säkert, att jag var en helt fullfjädrad MORGONMÄNNISKA.

Efter att ha pluggat en hel dag så är jag lite trött i huvudet, fick för mig att jag skulle göra något meningslöst test på den gamla hederliga sidan Graffiti som GP har. Men nej! Där hade jag fel! Den har de visst lagt ner... Först trodde jag att jag var för gammal för att få vistas på den för det gick att gå in på den via google, men så fort jag försökte klicka på något så kom jag bra till gp.se. Mycket synd att de har tagit bort Graffiti tycker jag, uppskattade den delen i tidningen mycket när jag var i tonåren och lite innan. MEN DET MÅSTE GÖRAS BESPARINGAR, så klart. I alla fall, jag tog kära google och sökte på roliga tester och hittade mig en sida som verkade lovande; http://www.roligatest.se/ Åh, så fel man kan ha. 

Jag vet inte med er, men jag anser inte räkna ut mitt BMI, göra ett test där jag får reda på hur många år jag har kvar att leva eller ett test om avbetalning är särskilt roande. Sidan i sig gav mig underhållning ett tag i alla fall, det kan de få!

På något mirakulöst sätt överlevde jag julen. Feber hade jag, den gick fint över på JULDAGEN. Har fina bilder från Småland och släkten, men de tar jag sedan. Nu är jag hemma och har varit i snart ett dygn. Har nyligen övergett sängen för att sätta mig i fåtöljen för att försöka bli som folk, eller i alla fall uppåtsittande. Fick för mig att jag skulle plugga lite för vi har en del när skolan börjar igen den sjunde januari, dessutom orkar jag inte sitta här och tänka på massa så jag gjorde faktiskt så. Tog fem sekunder innan jag flippade över på boken, men insåg sedan att den skulle vara perfekt för våran kära utbildningsminister! Jag ska nog skicka honom mitt ex när jag är klar med det. Den handlar om matematik i årskurs 1 - 6. Första ledtråden var det här stycket:

Bok: Hur många prickar har en gepard? Unga elever upptäcker matematik av Berit Bergius & Lillemor Emanuelsson

Mitt nästa mål är att skriva ett fint, välformulerat och vuxet mejl till Herr Björklund. För jag tycker också att matematikundervisningen är viktigt, men det här med mer katederunderundervisning är jag skeptisk till. Mindre grupper och lärare med rätt kompetens, det tycker jag låter mycket bättre. Vi får väl se om han svarar på mitt mejl när jag får iväg det.

Åh, efter några dagar i feberyrans värld är jag nu tillbaka, tror jag. Nu blev jag istället blessed med hosta och snorighet. Jag vet inte riktigt vad jag föredrar dock, feber som går upp mot 39,5 grader samtidigt som man ligger och fryser under täcket är inte så nice. Lite snor kan jag nog klara, hostan kommer göra mig galen, det vet jag. Jag får alltid tillfällig tourettes när jag har hosta. Grannarna har nog kul åt mig.

Det är tänkt att jag ska till Småland i morgon för att fira med släkten där nere och ja, just nu är jag i tillståndet att jag kan stå upp så jag kan nog åka. Vill verkligen åka så jag försöker att peppa mig! Har till och med packat i tid och allt! Det händer eeh, ALDRIG?

Patrik min darling ska passa min små kissekatter när jag är borta. Han är en trogen kattvakt och vän. <3

Tänkte ta en bild på mig själv och lägga upp men jag var för ful för att fastna. Höhö. Nej, men jag ser faktiskt förjävlig ut trots att jag duschade igår. Men hittade en gammal på mig och Patrik:

Digital fotoram som han hade fått av sin far som han hade satt upp förra året jag var borta med en massa fina bilder på oss. Var fint att komma hem till och det här var en av de finaste bilderna så klart.